Det är i alla fall inte ditt fel.
Jag tänker inte anstränga mig något mer nu av den enkla anledningen att han inte gör det.
-
Du tänker att det är väl lika bra, även om det inte känns så egentligen. Inte helt och fullt ut. Men det är precis det som är felet, det är på den punkten som du måste skärpa dig. Herregud, man kan inte få allt man vill, även om man inte nödvändigtvis vill ha det, utan bara dras till det av någon anledning.
Man får inte alltid det man vill och vill inte alltid ha det man får.
Varför kan du inte bara släppa tanken, och låta det bli ett minne blott, om ens det. Men det är ju inte ditt fel egentligen, utan hans. Skulle inte han finnas skulle det aldrig ha blivit såhär. Kunde han inte bara vara tilldragande på något annat sätt än just det som tilltalar dig? Han kanske kunde vara dum, en sådan som du aldrig skulle få tycke för. Eller så kunde han bara ha varit en självklar framtida kärlek redan sen barnsben, så slapp du ha dåligt samvete och känna dig dum för att du gillar honom, eftersom det redan var förbestämt. Som i svanprinsessan, man vet att det kommer att bli dom en vacker dag, det finns inget annat.
Du tycker om att tycka om människor helt enkelt, men det är jobbigt när det blir på det förbjudna sättet. Då pirret i magen har övergått från glädje över att se någon som ligger en varmt om hjärtat, till något annat. Behöver inte vara mer betydelsefullt, bara kännas på ett annat sätt. När obehag blandas med längtan, spänning och rus.
-
Jag tycker inte om att tycka om honom eftersom jag inte tycker om att tycka om någon som jag inte riktigt kan tycka om att tycka om.
Tack för dina ord! Och bra skrivet själv!
