Länge leve Loke Nyberg
Jag älskar när du kommer och vi försover oss med flit
Jag älskar att din hud är så onaturligt vit
Och jag älskar varje gång du tvingat med mig ut på stan
Var misslyckat försök du gjort att bli vegetarian
Dina barnsliga stölder av min uppmärksamhet
och din självdestruktiva generositet
Att du alltid måste stampa i varenda vattenpöl
och att du fyllnar till rejält på bara fyra mellanöl
jag älskar dina omöjliga lysande idéer
Att du gråter när vi bakisglor på Disneymatinéer
Ja, jag älskar till och med din göteborgska dialekt
Jag fattar väl att det skulle ha vart perfekt
För jag älskar när du rör mig
och när du är här
Jag hatar mer än allting att jag inte kan bli kär
Jag önskar mer än nånting att det fanns alternativ
till detta trötta, torra, bittra slöseri med liv
Men jag måste konstatera
fan, det känns helt oerhört
Jag älskar det med oss vad själva kärleken förstört
För jag har ingen chans att ge det du vill ha av mig
Jag bara älskar allt du är
jag älskar allt du gör
jag älskar allt du är
-men inte dig.
En riktig vän till mig frågade om jag saknade henne.
Efter att ha återfått talförmågan och fått ordning på de kommande orden så svarade jag, mycket osäkrare än jag hade velat.
För visst saknar jag henne, utan tvivel. Annars skulle jag säkerligen inte bli påmind lika ofta.
Som när doften från någon förbipasserande påminner, och tar dig tillbaka till en tid, då doftens dåvarande ägare stod dig närmare än någon annan. Eller som när du slår på radion och av en händelse spelas den låten som någon tidigare använt för att uttryckta sina starka känslor för dig med.
Men sen speglas sidan som berättar om när det började viskas om någon som hade kysst den du tyckte om och som du länge försökt släppa taget om, utan att ha hunnit lyckats. Din känsla säger att något är fel och du upptäckte att personen inte står vid din sida längre, utan vid någon annans en bit därifrån. Det fortsätter tills såren inte har möjlighet att läka längre.
Nyligen blev jag nästan lurad igen, men hur mycket jag än vet att vi passade så bra ihop, så vet jag ännu säkrare att det aldrig kommer kunna hålla. Vår vänskap var för opålitlig. Jag vill och vågar inte ta en chans igen, eftersom jag vet hur ont det gör när hon sedan vänder klacken med fokus på någon annan, mer intressant.
En gång i tiden kunde jag säga att jag kände så som jag nu inte känner längre. Jag vill aldrig att du ska betyda något för mig igen, bara det du betydde förut. Du var den oriktigaste riktiga vän jag någonsin haft.
Inte vilken fredag som helst
Ikväll blir det med största sannorlikhet firande, just eftersom viktor tagit körkort. Alltid hittar man något att celebrera, och skulle man inte göra det någon enstaka gång så skulle man kunna fira just det faktum att man inte kommit på något.
Imorgon ska jag ha kul igen, eftersom Julia kommer till staden. Julia bor ju i Malmö numera med Anna, och Lowa. Att Bamse flyttat dit har egentligen inte med saken att göra, var bara ett sammanträffande som gjorde allt jobbigare än det redan var. Hur som helst så kommer Julia hit och vill leka, vilket är fullkomligt jättekul.
Tyresöbor, jag måste med sorg i hjärtat meddela att flytten till tyresö ej kommer att äga rum. Dum-2an och dum-3an i kön ville också bo just där, även om jag nästan kan lova att lägenheten skulle passa mig bättre. Hammarbyhöjden är istället aktuellt i nuläget. Återkommer om det.
Bye for so long
Hoja, dags för en cigg
Ibland vill jag få exakt alla jag känner och har känt att få upp en bild av mig sina huvuden, och bara hålla kvar den en stund och tänka till. Vissa för att inte glömma, andra för att släppa taget och några få för att få se att jag också känner mig ensam ibland. Jag mår alltid så hiiiiiimla bra, så därför behöver man inte höra av sig. Jag menar, det gör ju någon annan. Sen när man sitter ensam hemma en lördagkväll och vill göra något kul så går det bra att ringa och vara trevlig i vetskapen att jag grejar biffen.
Det är som idol. På utröstningen i slutet av varje final åker den personen ut som har fått minst röster. Man har inte röstat på den man vill ska bort, utan den man vill ska stanna kvar. Så glömmer alla bort att rösta på någon, för att man tror att den ändå finns kvar, så åker personen ut med huvudet före innan man hann ångra sig.
För hundrade gången på senaste tänker jag att nu får det vara nog! Nu hör jag inte av mig till någon alls på ett halvår, orättvist nog inte ens till dom som alltid finns där. Då kommer det att märkas klart och tydligt.
Men jag vet att det brister, högst några dagar senare. Ibland vore det skönt att bara stänga av allt, tyvärr är jag alldeles för sprallig och energisk för det. Full rulle i högt tempo, många ansikten på kort tid och att alltid ha så roligt (vilket innebär många olika saker) som möjligt.
En liten uppmaning bara, för ibland behöver alla påminnas om att dom finns.
Bättre sent än aldrig
Danske Bank är min nya arbetsplats, och det enda jag innerligt önskar såhär i början, är att inte möta alltför mycket danskar eftersom jag inte förstår ett jota. Jag vill inte lära mig heller, eftersom jag har svårt för att koncentrera mig på vad människor säger när dom står och spyr samtidigt. Jag är kass på danska. För helvete!
Visserligen så är det bara ett vikariat tills vidare på tre månader, men jag gör mitt bästa för att komma in i systemet. Känner mig plötsligt vilsen i en vuxenvärld full av kostymnissar och högklackade damer. Åttio nya ansikten vars namn måste läras in, gärna så snabbt som möjligt. Blickar överallt, somliga vänliga, andra fundersamma. Känns bättre och bättre för var dag som går, tillslut hoppas jag få känna mig som en i gänget.
Gud vad jag saknar skolan.
Där var jag mig själv som aldrig tidigare.
