Så var helgen slut
Underbara bar var definitivt en bar i min smak, om man bortser från värmen. När tillräckligt många glas runt vårat bord hade gått sönder begav jag mig hemåt, det vad dags då. Och till skillnad från några andra mådde jag alldeles utmärkt på lördagen.
Jag har en hemlighet som bara jag och två till känner till. Möjligen tre till, om man räknar med personen det handlar om också. Det är jobbigt att bära på något man inte kan berätta om. Något som är en del av ens eget liv. Det är inget allvarligt sådär, utan något som händer i mitt hjärta och som jag både tycker om och ogillar.
Funderar på om jag ska lägga mig en stund, är väldigt trött efter en hel natts orolig sömn. Men innan det ska jag lista ut vad det är som låter här i vardagsrummet. Låter som en geting på avstånd, men det är inte solklart.
Bullfest bullfest hela da'n
Kände mig som en glamourös fru där jag satt vid baren med två vänninor i väntan på min man som spelade poker med de andra herrarna. En speciell känsla, även om det inte är något jag föredrar. Eftersom jag är extremt fattig så spelade jag bara lite på en enarmad bandit, vilket inte gick bra alls. Innan jag ens förstod hur det gick till var mina sjuttio kronor uppätna.
Jag och mina två kompisar som var med mig åkte till söder istället och satte oss på något ställe som såg mysigt ut och låg alldeles intill min gamla kära arbetsplats, 7-eleven. Jag beställde inget, och tur var väl det. Höll på att tappa hakan när Jessica berättade att hennes glas vin kostade 82 kronor. Inte nog med att det var ett oförskämt pris så var glaset inte ens fyllt till hälften, vilket gjorde mig mer irriterad än att det var dyrt. Tusan vad jag skulle skämmas över att jobba där och behöva servera så lite för så fruktansvärt mycket. Nästan så man undrar om dolda kameran är i farten igen.
Godnatt kära bagarebarn.
Du ger mig något
Jag skriver sällan elaka eller dumma saker, ändå blir reaktionerna onödigt stora ibland, vilket gör mig nervös och omotiverad. Vill ju inte skriva vilken smörja som helst bara för att skriva. Vet inte om jag ens skulle läsa min blogg om jag vore någon annan, men som sagt, skärpning skärpning.
Jag har mycket att se fram emot just nu, ändå känns det lite lamt. Jag är rätt rastlös av mig, något jag tycker är rätt så jobbigt. Även om jag vill ha vänner och liv runt mig jämt och ständigt så vore det skönt att kunna koppla av på riktigt emellanåt, inte på ett framtvingande sätt. Att bara sitta hemma fast man egentligen är sugen på annat. Att slippa undra vad för skoj man kan tänkas missa om man stannar hemma en helg.
Imorgon är det en stor dag, min lovely lady, Viktor, blir tjugo år. Har spelat in en låt till han bland annat, one of my favourites, James Morrison - You give me something. Han läser inte min blogg så ofta, så han lär ju inte göra det just ikväll heller får vi hoppas.
Trevligt att vara tillbaka.
