Ett hum
Jag ligger i min säng i mitt nya hem borta i Nyköping. Jag har bott här i knappt 3 veckor och ikväll är jag ensam, utan min rumskompis. Viktor åkte hem för några timmar sen och jag kollade på en film jag länge velat se. Det slutar med att filmen är slut och kudden är blöt av alla tårar som runnit nerför mina kinder. Jag vet att jag oerhört lätt gråter och är väldigt känslosam av mig. Ändå älskar jag att titta på just sorgliga, vackra och känslosamma filmer. Just nu kanske inte var det bästa tillfället bara.
Jag känner mig riktigt ensam. Trots att jag hur lätt som helst skulle kunna ringa någon här i närheten och med största sannorlikhet få sällskap, så gör jag det inte. Något inom mig gör att jag låter bli. Jag tror jag vet vad det är.
Jag både beundrar och känner avundsjuka mot dom som gillar att vara ensamna. Jag har alltid känt att jag är motsatsen till en ensamvarg. Jag vill ständigt vara med människor jag tycker om i min närhet, ibland bara någon enstaka, ibland en hel bunt. För vem är jag utan alla andra? På något vis är det ju ändå så att det andra anser om mig, är den personen jag faktiskt är. Eller blir. Jag försöker vara en god människa och bra vän och tycker folk i min närhet att jag är det, så är jag ju det, för dom i alla fall. Jag är hyffsat trygg i mig själv, men utan andra blir jag lätt ängslig.
Därför är jag ensam ikväll helt enkelt. Jag måste på allvar träna på att vara ensam. Det är ju inte så att jag ogillar mig själv som enda sällskap, jag måste bara vänja mig vid att tycka om det så mycket som jag egentligen borde.
Känner mig en aning missnöjd med detta inlägg, blev inte riktigt som jag hade tänkt och jag fick inte med allt jag ville ha sagt, men ett hum om vad som försiggår i mitt huvud är ju alltid något.
Det börjar bra
Vi var ett gäng hos Anni idag, som bor en bit utanför nyköpingp, i oxelösund. Vi käkade pizza, drack vin, spelade en och en annan låt på gitarren o hade det trevligt. Jag hade tänkt att sova över från första början, men beslutade mig sedan för att ta bussen hem som alla andra, vilket jag uppenbarligen inte skulle ha gjort.
När vi gick av bussen o jag skulle hämta min cykel och bege mig hemåt, så hör jag konstiga ljud från framdäcket, vilket jag ville utforska, så jag bad de andra gå före, så skulle jag sen cykla ikapp. Som den väldigt otekniska person jag är inspekterar jag däcket utan att förstå vad problemet är och cykeln välter till i samma veva. Så utan att få reda på vad som är felet så välter jag cykeln och känner mig även mycket dum på kuppen. Därefter cyklar jag ikapp de andra, medan cykeln gör konstiga ljud ifrån sig.
Jag cyklar den oerhört jobbiga och långa vägen hem, som till stor del består av uppförsbacke. Jag känner mig lite smårädd där jag cyklar ensam i mörkret mitt i natten. Typiskt nog så är tjejen jag bor med bortrest just denna dag, så jag har ingen att komma hem till och få sällskap av.
När jag väl är framme besöker jag toaletten för att ta bort sminket och borsta tänderna. Sen är det dags att ringa viktor för att säga god natt, precis som vi bestämt. Jag letar efter mobilen utan att hitta den och jag tömmer hela väskan på hallgolvet, utan resultat. Jag letar överallt, till och med där jag vet att jag inte har varit, men ingen mobil. Då plingar en klocka! Jag måste ha tappat den när cykeln välte till ända borta vid busscentralen. Jag har ingen ork att cykla dit och hem igen, vilket skulle ta en timme ungefär, så jag loggar in på msn och som tur är sitter viktor vid datorn hemma i Stockholm. Han ringer en taxi till mig, jag åker dit och hittar mobilen på grusvägen och åker hem igen. Jävlar vad glad jag blev som hittade mobilen! Snacka om tur i oturen.
Men ush vad jag kände mig ensam inatt.
Ny lägenhet och skolstart
I tisdags flyttade jag till Nyköping och träffade för första gången Revin, tjejen som jag numera bor ihop med. Vi kommer riktigt bra överens och har redan på en vecka börjat få iordning lägenheten till ett trevligt hem. Enda nackdelen med den är att den ligger lite längre från centrum, dvs om man räknar i nyköpingsavstånd. Men eftersom vi envisas om att se saker och ting från den ljusa sidan så har vi i alla fall nedförsbacke större delen av vägen till skolan, som vi cyklar till på ca 13 minuter. Hemvägen blir lite tuffare, men dest bättre för min otränade kropp. Och även fast Revin i dagsläget är smal och superfin så äter hon som en häst, så lite uppförsbacke skadar inte.
I torsdags var det upprop och jag träffade nästan alla i klassen. Blev redan då väldigt nyfiken på var och en, och än så länge har jag hunnit göra mig lite smått bekant med några stycken, och det känns redan nu som om det kan leda till riktigt fina vänskaper framöver. På torsdagskvällen drog vi några stycken ner till hamnen och åt middag tillsammans, tog en öl och sen var det dags för Petter att inta scen. Inte min favorit och musiksmak, men underhållande på sitt sätt. På fredagen var det mest lite grundlig information om utbildningen och syftet med den under dagen, och på kvällen blev det förfest hos Björn och därefter utgång igen. En helkväll som slutade där den började, hemma hos Björn. Jag bestämde mig dock mitt i natten för att ringla ut från lägenheten och leta efter bussterminalen för att ta en riktigt tidig, och alldeles för dyr, buss hem till stockholm. När man är borta hemifrån och vet att man ska vara det ett tag framöver så längtar man hem extra mycket. Så lite kräftskiva och fest var väldigt passande.
I söndags blev det Ikea, och därefter nyköping igen. Viktor var här och hälsade på för första gången, och jag hade inte den minsta lust alls att släppa taget när han var tvungen att bege sig hemåt till stockholm igen.
Idag var skolan tuff med intressant. Jag kände mig rätt okunnig och var lite för feg för att räcka upp handen och be läraren, som även råkar vara chef för hela utbildningen, om förklaringar, särskilt när ingen annan gjorde det. Det visade sig dock i efterhand att jag inte var den enda som inte hade koll på allt, men efter lite research och snack med några klasskompisar efter skolan så fall bitarna på plats. En del åtminstone.
Mitt rum ser fint, men en aningen tomt ut, men det är inget som inte lite kreativitet kan ordna. Fan, ska upp om 6 timmar, måste sova. Detta är förresten drygt halva min klass, vi satte oss på ett café efter plugget idag.
Flytt imorn
Jag har varit en vecka i Egypten, fantastisk solsemester med god mat och ljusblått vatten fullt av fiskar i alla möjliga färger. Snorklade, köpte fina saker och blev nästan så brun jag hoppats på.
Landetfesten blev äntligen av i lördags, efter tre inställda datum, och jag är mycket nöjd med resultatet. Det enda jag kan beklaga mig över var att några få personer fick förhinder och inte kunde komma, och att festen inte blev lika långvarig som vanligt. Kändes lite extra härligt att få se så många vänner på ett och samma ställe nu iom att jag flyttar till Nyköping, imorgon faktiskt. Har packat hela dagen, och jag tror att jag börjar bli klar.
Har precis haft besök av Max i några timmar. Han flyttar på onsdag till Borås så vi ville hinna ses innan vi sticker åt olika håll. Inte ens när jag vinkade hejdå i dörren förstod jag hur det ligger till. Eller så förtränger man det bara. Under alla de åren vi känt varandra så har vi nog aldrig varit ifrån varandra så mycket som vi kommer vara nu, vilket är en sorglig tanke, men som troligen leder till att vi tar vara på tiden betydligt bättre de få gångerna vi väl kommer att ses, vilket i sig är något gott.
Tvättstugan kallar.
