Så jag hoppas
Idag är en betydligt bättre dag.
Fick ett sms i förrgår som jag fortfarande värms av och som visade ljuset i tunneln.
Imorse kom jag till skolan och fick reda på att dagens lektion var inställd, så det var bara att vandra hem igen. Skönt, för jag har en hel del att stå i. Ska packa ner hela lägenhetens innehåll i kartonger inför flytten, ska flyttstäda och plugga inför tentan på fredag.
Ser fram emot helgen. Då ska Johanna och Viktor i klassen firas på Oleary's. Inget inträde och 25 kronor cidern, bättre kan det knappast bli. Men tänk, ändå blir det kanske bättre! Kärleken kanske kommer ner och hälsar på och stillar min längtan. Men jag vill inte hoppas för mycket, det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
Men det vore guld.
Fick ett sms i förrgår som jag fortfarande värms av och som visade ljuset i tunneln.
Imorse kom jag till skolan och fick reda på att dagens lektion var inställd, så det var bara att vandra hem igen. Skönt, för jag har en hel del att stå i. Ska packa ner hela lägenhetens innehåll i kartonger inför flytten, ska flyttstäda och plugga inför tentan på fredag.
Ser fram emot helgen. Då ska Johanna och Viktor i klassen firas på Oleary's. Inget inträde och 25 kronor cidern, bättre kan det knappast bli. Men tänk, ändå blir det kanske bättre! Kärleken kanske kommer ner och hälsar på och stillar min längtan. Men jag vill inte hoppas för mycket, det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
Men det vore guld.
Dålig på att vara ensam
Revin fyller 20 idag, tyvärr firar hon sin födelsedag i närheten av mig, utan i London med hennes Johan.
Jag gillar inte riktigt att vara ensam, särskilt inte liggandes på en säng i Nyköping i ett rum fullt av packade kartonger. Det är så tyst i världen så jag har spelat musik hela dagen.
Om jag ändå haft glass hemma. Eller en cigg och en flaska vin. Eller helst körkort och bil. Då hade jag gjort något, vad vet jag inte. Kanske åkt hem till höftskadade Johanna, som också är ensam i en lägenhet på andra sidan stan. Bussen går inte, så jag kan inte ta mig någonstans. Det är förskräckligt kallt ute och alla affärer i närheten är givetvis stängda. Jag har inget att sysselsätta mig mer eftersom jag packat ner allt under dagen.
Jag sätter nog på en film till, men kan inte välja vilken. Den jag helst vill se egentligen kommer bara få mig att börja gråta eftersom den är världens sorgligaste.
Vissa kvällar är mindre roliga än andra, ikväll är en sådan.
Jag gillar inte riktigt att vara ensam, särskilt inte liggandes på en säng i Nyköping i ett rum fullt av packade kartonger. Det är så tyst i världen så jag har spelat musik hela dagen.
Om jag ändå haft glass hemma. Eller en cigg och en flaska vin. Eller helst körkort och bil. Då hade jag gjort något, vad vet jag inte. Kanske åkt hem till höftskadade Johanna, som också är ensam i en lägenhet på andra sidan stan. Bussen går inte, så jag kan inte ta mig någonstans. Det är förskräckligt kallt ute och alla affärer i närheten är givetvis stängda. Jag har inget att sysselsätta mig mer eftersom jag packat ner allt under dagen.
Jag sätter nog på en film till, men kan inte välja vilken. Den jag helst vill se egentligen kommer bara få mig att börja gråta eftersom den är världens sorgligaste.
Vissa kvällar är mindre roliga än andra, ikväll är en sådan.
En tjuv jag tycker om
Det var ett tag sen sist och orsaken till det är att jag har varit i behov av att skriva enbart för mig själv.
Melissa Horn ligger mig varmt och hjärtat, men jag tror hon begått ett brott. Jag känner henne inte, har aldrig ens sett henne, men hon har lyckats med något underligt. Hon måste ha krupit in i min hjärna och fått all inspiration därifrån, sen gått hem och tagit fram gitarren och börjat skriva låtar. Låtar som handlar om precis vad jag känner, enda skillnaden är att jag inte kan formulera mig så fantastiskt som hon kan, vilket hon självklart utnyttjar.
"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"
Ett litet smakprov. Inte det mest djupa och känsloladdade, men jag behöver vara ifred med mina innersta känslor en stund till.
Melissa Horn ligger mig varmt och hjärtat, men jag tror hon begått ett brott. Jag känner henne inte, har aldrig ens sett henne, men hon har lyckats med något underligt. Hon måste ha krupit in i min hjärna och fått all inspiration därifrån, sen gått hem och tagit fram gitarren och börjat skriva låtar. Låtar som handlar om precis vad jag känner, enda skillnaden är att jag inte kan formulera mig så fantastiskt som hon kan, vilket hon självklart utnyttjar.
"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"
Ett litet smakprov. Inte det mest djupa och känsloladdade, men jag behöver vara ifred med mina innersta känslor en stund till.
