Länge leve Clint Eastwood

Med detta nattliga inlägg vill jag endast åstadkomma en sak, men det kräver sin lilla förklaring.

Just nu är jag totalt uppfylld av en känsla som jag finner oerhört svår att förklara. Det är en känsla som jag har känt förrut ett fåtal gånger. En känsla som i sin tur innefattar en mängd känslor såsom sorg, empati, lycka, nyfikenhet, förundran och stillhet. Skulle dessa känslor slå sig samman till en enda, så skulle den heta "The Bridges of Madison County", som är filmen jag precis ägnat 135 underbara minuter åt att se.

Den får mig alltid att känna något särskilt som inget annat tidigare har lyckats med. Jag fullkomligt älskar denna film och allt den får mig att känna. Det är näst intill obehagligt hur mycket den påverkar mig.  

Så, det jag slutligen vill ha sagt är egentligen att förmedla en rekommendation, se filmen. Har du redan sett den, se den än gång till, och känn.

Godnatt



Fullt upp

Min nyklippte älskling åkte precis hem till Stockholm. Det är konstigt att tiden går som fortast då man önskar det som minst. Men det är bara 5 dagar kvar tills vi ses igen, och tro mig, tiden kommer rinna iväg den här veckan. 

På Torsdag är det dags för mitt och Johannas skarpa projekt som vi arbetat med i över en månad att äga rum. Projektet är en hejdundrande examensfest för två klasser i skolan, deras anhöriga och lärare. Det mesta är klart, nu är det bara förberedelserna innan och själva genomförandet vi väntar på. Måndag, tisdag och onsdag är fullspäckade med saker som ska göras innan den stora finalen på torsdag. Det ska handlas mängder med alkohol, skrivas gästlistor, handlas dekoration och massvis med fika, hyras släp, hämtas ljud- och DJutrustning, stämma av läget med alla samarbetspartner, hämtas nycklar osv. Men kul är det, som fan!

Sen, på torsdag när allt är klart kommer jag sova godare än på länge hoppas jag, för dagen efter är det nämligen budgetavstämning som gäller, därefter hem fort och packa inför en hel sommar som ska tillbringas hemma i Stockholm.

Det här ska jag göra bra! 

Lättare och lättare

För 17 dagar sen började jag på viktminskningsprogrammet som företaget Itrim har. För min innebär detta 10 veckor med endast matersättning, ingen alkohol, två träningspass i veckan och minst 8000 steg i vardagsmotion varje dag. En tuff utmaning, men har man bestämt sig så har man. 


Idag var det vägning och träning och gällde, och gissa vad!? 6 kilo har jag gått ner på 17 dagar. Känns fantastiskt och ett stort kliv i rätt riktning.





Vi lever i vår egen värld

Det var månader sen sist, fy vad dåligt av mig.

MYCKET har givetvis hänt;

Jag har abslutat min praktik på Ladies Night och börjat plugga igen.

Jag har flyttat in i ett kollektiv i en villa i Nyköping.

Viktor har fyllt 22 år.

Jag har varit på påskmiddag.

Jag har fått jobb på Sweden Rockfestivalen i sommar.

Två vänner till mig har blivit föräldrar till Bob som äntligen kommit till världen.

Jag och min käre klasskompis Johanna har tagit på oss ansvaret att vara projektledare för examensfesten i år.

Jag har tagit tag i min hälsa på allvar och börjat på viktminskningsprogrammet hos Itrim, och har gått ner 3 kg på en vecka hittills.



Det känns verkligen fantastiskt att veta att jag har olika saker att se fram emot i hela 8 månader framöver.
I sommar är det sommar, vilket är underbart i sig. Då ska jag jobba på Sweden Rock, på Globen och på fritids. Jag har dessutom ledigt 3 veckor då jag och Viktor sticker iväg utomlands, för första gången bara vi två. Öland ska dessutom besökas en vecka.  

I höst sticker jag iväg på turné runtom i landet med Ladies Night.

På julafton bär det av till Thailand med min och Viktors familj eftersom min käre bror och hans Lisa ska gifta sig där. 




Just nu är jag bara väldigt glad. 

 


RSS 2.0