Baksidan får inte glömmas
Börjar redan bli nervös att jag ska stå där övergiven, med resväskan i näven, i Nyköping utan någonstans att ta vägen. Sandra har lovat att hjälpa mig och kolla runt efter bostad hos de elever som inte längre ska bo kvar, och jag ber till gudarna att vi ska lyckas hitta något. Det där ordnar sig nog till sist. Sandra är en jävel på att ta tag i saker har jag märkt, vilket är alldeles perfekt för mig i det här sammanhanget.
Mycket som försiggår i skallen nu, saker som ska ordnas, kollas upp och fixa. Ska försöka ta tag i en sak i taget, så jag inte blir för ivrig o gör allt samtidigt så det bara trasslar till sig. Boende, csnbidrag, lån, flytt, tjänsteledigt och allt vad det nu är.
Har solat idag i alby och är, för första gången på väldigt länge, brunare på baksidan av kroppen än framsidan. Eller röd kallas det nog. Glömmer ofta att sola ryggen, men nu jävlar, i år ska jag få en snygg och jämn bränna hade jag tänkt.
Har ju gett mig fan på att jag ska bli brunare än Peter, men vi får se hur det går med den saken.
Nära till både gråt och skratt
Dessvärre så gjorde inte min käre vän det, vilket tynger mitt hjärta. Det är helt obegripligt, om sanningen ska fram.
En del av mig jublar givetvis av glädje, en annan del gör bara ont. Jag vet inte hur man hanterar en sånhär situation på bästa sätt, men jag antar att det gäller att vara ödmjuk, stötta varandra och samtidigt våga vara glad för sin egen skull.
Nej, nu måste jag smälta beskedet.
Ett <3 till Tove, som alltid kämpar tappert, och som kommer komma dit hon vill oavsett.
Du får tänka på att jag är ett år äldre än dig, din tid är nog mogen nästa år :)
Otålig
Innan juli, sa dom, och det är ju precis en vecka kvar. Så, några dagar till får jag allt hålla ut.
Frågan är om Nyköping vill ha mig eller inte!?...
Börjar bli på tiden att se en inte-alltför-töntig-actionfilm.
På andra linjen
Var på intagningsprov och intervju i söndags på skolan, och jag känner mig hyffsat nöjd med resultatet. Självklart sa jag några saker jag kanske inte borde ha sagt, och glömde säga något jag troligtvis skulle ha nämnt, men så är det.
Träffade många intressanta människor, vara några förhoppningsvis kommer bli mina nya klasskamrater till hösten.
Fick ett väldigt trevligt telefonsamtal igårkväll, var längesen jag pratade med någon så länge i telefon. Härligt när allt flyter på och man glömmer rum och tid. Bara koppla bort allt för en stund och bara rikta all uppmärksamhet åt personen på andra linjen.
100 år!
Min käre mor och far har sin 50-årsfest imorgon. Jag har skrivit en dikt som jag tänkte läsa upp för dom när alla är samlade efter middagen. Det får bära eller brista, för trots att jag själv ser poängen i den, så är den amatörmässig och det gäller att hjälpa till lite med stavelserna och rytmiken för att den ska kunna fungera.
"Att allas åsikter ständigt vill fram
o att vi var för lata för att städa bort allt damm
att den ena vill choklad, den andre vanilj
har gjort att vi alltid vart en högljudd familj
Men även om livet inte alltid vart en dans
så har jag aldrig velat leva det någon annanstans
och om jag får jackpot och blir väldigt rik
så skulle jag lätta på allt erat slit
Hur mycket den än har stökat och krånglat
så har jag den ändå aldrig nånsin ångrat
den bästa uppväxt man kan tänka sig
är bara en av de saker ni givit mig
När jag känner mig vilse och inte vet vad jag vill
är ni alltid dem första jag vänder mig till
för att era ord är min trygghets källa
där visdom och rättvisa alltid tycks gälla
Att ingen vill bli äldre är något man vet
men ni bara åldras med värdighet
ni fortsätter älska och läker alla såren
för guds skull ni blir ju bara snyggare med åren
Jag skulle vilja påminna varendaste dag
om att det är med stolthet jag bär era drag
det grundar sig i det jag vet o allt jag minns
att ni är den bästa mamma o pappa som finns"
