Måndag till fredag

Har kommit tillbaka till civilisationen efter ett ha varit sjuk, igen.
Doktorn sa att jag hade halsfluss, en infektion i kroppen och absolut inte fick gå till jobbet eftersom jag smittade. Jag har spenderat många långa dagar i obehagliga ställningar i soffan framför teven. Sovit lite med jämna mellanrum och bara inte gjort något alls. Man känner sig så obetydlig och eländig när man märker hur få det är som hör av sig när man bara ligger där just i hopp om att någon, snälla någon, kunde höra av sig. Sen när man väl är på fötter känns allt bra igen, och man själv har ingen tanke, om ens vetskap, att någon av ens egna vänner ligger sjuk. Vardagen blir ibland till ett hjul som bara snurrar på i väntan på helgen, måste bli bättre på att ta tag i mina veckodagar. Dom får inte passera som något obetydelsefullt bara för att man måste upp tidigt dagen efter, eller vilken orsak det nu är. 

Ska faktiskt ta och sova lite nu, är lite trött efter första dagen på jobbet, och ska jobba ytterligare en gång idag, så lite energi skulle inte skada. På tal om att ta vara på dagen..



  


Sometimes It's just not enough

Ligger hemma sjuk, känner mig riktigt risig faktiskt. Utanför fönstret ser man hur små droppar singlar ner och allt känns väldigt grått. Trots att huvudet känns igentäppt och det susar i öronen så blir mycket tänkande gjort när man bara ligger hemma. Dessvärre är det tankar om framtiden som jag inte kan stilla med svar, det är tankar om nuet som jag inte kan le åt och allt tillsammans utgör ett virrvarr av tankar som jag inte kan kontrollera.

Det jag vill helst just nu är att samlas med vänner på ett mysigt café i gamla stan och bara prata, i timmar. Försöka komma ett steg närmare svaren, eller bara reda ut några trådar i dessa trassel, så att man kan se klart och kommer någonvart. För just nu är jag fast. En del skulle säkert slå mig lätt i huvudet och be mig vara glad åt att jag har, eftersom det räcker gott och väl. Men jag har alltid känt att livet väntar på mig på ett sätt som inte tillfredsställs nu. Och vart min väg än bär av, så vill jag ge gärnet och smaka på dess honung och galla längs vägen.

Detta svammel blir kanske inte förstått, men för mig är det en central punkt i mitt liv som jag måste få ut på något sätt, och ett sätt som har funkat hyffsat tidigare är att skriva. Även om det för jämnan blir mest svammel så har det faktiskt varit till nytta.

RSS 2.0