Sometimes It's just not enough
Det jag vill helst just nu är att samlas med vänner på ett mysigt café i gamla stan och bara prata, i timmar. Försöka komma ett steg närmare svaren, eller bara reda ut några trådar i dessa trassel, så att man kan se klart och kommer någonvart. För just nu är jag fast. En del skulle säkert slå mig lätt i huvudet och be mig vara glad åt att jag har, eftersom det räcker gott och väl. Men jag har alltid känt att livet väntar på mig på ett sätt som inte tillfredsställs nu. Och vart min väg än bär av, så vill jag ge gärnet och smaka på dess honung och galla längs vägen.
Detta svammel blir kanske inte förstått, men för mig är det en central punkt i mitt liv som jag måste få ut på något sätt, och ett sätt som har funkat hyffsat tidigare är att skriva. Även om det för jämnan blir mest svammel så har det faktiskt varit till nytta.
Sofie! Noj dig aldrig. Inte an iaf! Jag tror att det svaraste valet man kan gora ar att ga vidare fran platser, sysselsattningar, personer och vanor. Den dar kanslan som sager men TANK om jag gor fel nu, tank och jag kastar bort nagot jag vet ar bra mot nagot som jag inte vet vad det ar an, den ar forjavlig. Ofta ar man sa radd att man valjer trygghet framfor fornyelse och utveckling.
Men sanningen ar att fantastiska saker alltid ligger framfor dig, och nar du nojer dig och tanker att saker och ting racker gott och val kommer du bara kanna dig understimulerad och uttrakad. For det ordinara ar inte tillrackligt at dig Proppen, du ar amnad for mer.
Var aldrig radd for att falla fritt. Chansa. Du vet ju att du har verktygen for att klara alla mojliga situationer. Sa vis och stark som du ar.
