Bättre sent än aldrig
Danske Bank är min nya arbetsplats, och det enda jag innerligt önskar såhär i början, är att inte möta alltför mycket danskar eftersom jag inte förstår ett jota. Jag vill inte lära mig heller, eftersom jag har svårt för att koncentrera mig på vad människor säger när dom står och spyr samtidigt. Jag är kass på danska. För helvete!
Visserligen så är det bara ett vikariat tills vidare på tre månader, men jag gör mitt bästa för att komma in i systemet. Känner mig plötsligt vilsen i en vuxenvärld full av kostymnissar och högklackade damer. Åttio nya ansikten vars namn måste läras in, gärna så snabbt som möjligt. Blickar överallt, somliga vänliga, andra fundersamma. Känns bättre och bättre för var dag som går, tillslut hoppas jag få känna mig som en i gänget.
Gud vad jag saknar skolan.
Där var jag mig själv som aldrig tidigare.
