Be mig så stannar jag kvar
Ibland känns det som om han bara inte kan förstå. Eller inte vill förstå? Eller inte vet hur han ska göra för att förstå allvaret i situationen.
När det väl kommer till kritan och är på väg att gå rakt utför så vet jag att det är precis vad han INTE vill, då visas nämligen tydligt naturliga reaktioner. Jag har sett det, för ett år sen ungefär, och jag vill inte vara med om det igen, även om det inte var uteslutande hemskt. För hur sjukt det än låter så tillät jag mig själv att njuta lite av situationen, att i ögonvrån se hur hans bedjande och förkrossade blick tittade ängligt på mig. Och där stod jag med en cider i handen, låtsades som om jag inte ens tänkte på det, och pratade med någon om något fasligt onödigt. Men det kändes bra att veta att det gjorde ont i honom, för det bevisade att det finns mer därinne än vad som märks alla gånger.
Jag kan tvinga mig att stanna om du vill,
men det enda jag kan få
är en känsla av att inte finnas till
om jag kommit bara för att gå
Be mig så stannar jag kvar
Förresten, jag frös ofantligt mycket imorse och letade i garderoben efter något passande för dagen. Jag grabbade tag i den sköna koftan jag skaffat, kofta är lika med värme tänkte jag, och inte förrän jag är på jobbet och märker att jag fryser ändå, så kommer jag på att den är kortärmad.
Kan man inte tänka längre än så, då får man fan frysa.
När det väl kommer till kritan och är på väg att gå rakt utför så vet jag att det är precis vad han INTE vill, då visas nämligen tydligt naturliga reaktioner. Jag har sett det, för ett år sen ungefär, och jag vill inte vara med om det igen, även om det inte var uteslutande hemskt. För hur sjukt det än låter så tillät jag mig själv att njuta lite av situationen, att i ögonvrån se hur hans bedjande och förkrossade blick tittade ängligt på mig. Och där stod jag med en cider i handen, låtsades som om jag inte ens tänkte på det, och pratade med någon om något fasligt onödigt. Men det kändes bra att veta att det gjorde ont i honom, för det bevisade att det finns mer därinne än vad som märks alla gånger.
Jag kan tvinga mig att stanna om du vill,
men det enda jag kan få
är en känsla av att inte finnas till
om jag kommit bara för att gå
Be mig så stannar jag kvar
Förresten, jag frös ofantligt mycket imorse och letade i garderoben efter något passande för dagen. Jag grabbade tag i den sköna koftan jag skaffat, kofta är lika med värme tänkte jag, och inte förrän jag är på jobbet och märker att jag fryser ändå, så kommer jag på att den är kortärmad.
Kan man inte tänka längre än så, då får man fan frysa.
Kommentarer
Trackback
