Det där med tillställningar
Mina kollegor bredvid mig sitter och pratar om att den ena av dom alltid är den som ordnar träffar och middagar för sina vänner, och visserligen är alla glada över att ses, men ingen tar tag i det på egen hand. Hon hade vid ett tillfälle sagt att hon inte orkar fixa allt hela tiden, och då svarade hennes väninna att "jaha.. ne då blir det väll inge mer då?.."
HOHO, VAD I HELVETE!?
Den andra kollegan svarar då, lika smart som alltid, att så kan man inte hålla på! Är man den som alltid står för underhållningen och drar ihop människor så blir man ju bara... fast. Hon skulle minsan inte tillåta det hända för det skulle göra henne riktigt förbannad.
Det slog mig att det likaväl kunde ha varit mig dom pratade om.
Jag är lite sån, eller ganska mycket till och med, men det är ju för att jag älskar att umgås med mina nära och kära. Så, istället för att chansa så tar jag tag i det. På något sätt måste man få ihop det så att man får träffa alla man bryr sig om med jämna mellanrum. Jag vågar tro att om jag inte skulle hålla i ställningarna så skulle någon annan förr eller senare göra det. Eller hur?
På mitt jobb har vi en som är liksdan som hon du berättar om. Men de väljer ju själva om de vill ta tag i saker och ting. Felet är nog att man tar förgivet att alltid denna person ska komma med förslag när man ska göra något. Så därför får man liksom sätta ner foten och visa att andra också måste bry sig för annars blir det bara jobbigt för en själv.
Ha det fint!!*Angelica
