I loved it, trots att jag tydligen var för full för krogen.
I takt med att tåget började närma sig Stockholm så kom ångesten men inte förrän inatt forsade tårarna. Viktor låg och höll om mig så hårt han kunde och bara väntade ut all sorg. Han är underbar min Viktor, och det är skönt att ha någon i närheten som vet att man känner sig vilse, ensam och liten, och bara finns där för en. Även om inte allt samspelar just nu, så är jag fruktansvärt glad över att ha honom vid min sida.
Tiden gick så väldigt fort där borta i Malmö, förmodligen för att den spenderades i det underbaraste sällskap jag kan tänka mig. Tillsammans med dom som jag alltid känner mest levnadsglädje och bästa samhörighet med. Dom jag värderar högst och som jag vet känner likadant för mig.
Helgen fullständigt sprudlade av glädje från alla möjliga håll och kanter. Att få sitta på en liten balkong och utbyta ord från hjärta till hjärta, att sjunga för Anna som fyllde år, att röka vattepipa på golvet i Julias rum, att se hur det gnistrade i allas ögon när de mötte ens egna.
Jag är så ledsen över att jag inte kunde stanna längre
men skattar mig själv så lycklig över att ens ha sådana vänner att kunna besöka.
Sweety! Jag är så glad att du kom hit. Även om jag har förstått att det för dig var ganska bittersweet, och det gör mig sorgsen.
Det kommer bli bra allting. Det lovar jag dig. Snart flätas våra framtidsplaner samman.
Och snart kommer jag till Stockholm, nästan en hel månad. Och sen kommer du till Malmö, mindre än en månad efter det! Fint som snus va?
