Livet bakom den ni kallar Sofi

Precis just nu känner jag mig olycklig. Allt som i vanliga fall känns lite halvdåligt suger pung så det skriker om det.
Kollade precis på Juno, en film jag tyckte om, men som fick mig att må dåligt. Kan inte sätta ord på varför, men av någon anledning blev det så. Kanske skulle blivit annorlunda om jag sett den en annan dag eller stund på dagen, jag vet inte. Har att göra med småsaker runtomkring säkert som man inte tänker på.
 
Jag påverkas väldigt lätt och mycket av filmer, och det är verkligen på gott och ont. Mina favoriter kan jag använda som en dos uppmuntran som räcker i flera dagar genom att titta på, medan andra får mig att drömma mardrömmar eller får mig att känna mig tom inombords.

Jag älskar att se på film, iaf om den har ett bra slut, dvs lyckligt på något vis. I alla fall inte olyckligt, eller bara ofärdigt. I Juno hände det egentligen inte så värst mycket, men på ett uppfriskande och charmigt sätt flöt den på hur snabbt som helst utan att kännas långtråkig. Så, hur som helst så var Juno bra, och Julia hade rätt när hon sa att jag skulle gilla den. Tänk vad bra hon är, Julia alltså.