När det inte riktigt når fram
Jag känner ofta direkt när något känns fel. Eller rätt. I det flesta fall är jag ganska klar på den punkten, även om jag ofta svajar emellan och runt i försök att se saken från olika perspektiv.
Jag är en tänkare, om det nu nödvändigtvis inte är motsats till att vara pratglad och rätt öppen. För jag tycker att jag är både och. Jag har ständigt massa tankar angående allt möjligt i mitt huvud, och får ibland lite svårt att hålla reda på allt. Som att komma in i ett rum när det är som stökigast och försöka hitta ett papper eller något som man vet finns där, någonstans.
Det är mycket som cirkulerar runt däruppe utan att riktigt ta fäste. Även om jag gillar att alltid ha mycket på gång, så är jag rädd att det ska stanna på tankestadiet. Att det ska bli ett problem att omvandla tankarna till handling, och att jag på så vis inte kommer någonvart.
Exempelvis är det jag skriver nu bara sånt som kommer fram för att jag tänker på det just nu, vilket kanske är helt obegripligt för vanliga dödliga att förstå. Hehe, ne men att skriva, även om det ibland bara blir nonsens, har alltid varit ett bra sätt för mig att varva ner och komma till ro. Att förstå mig själv ibland. Lite av trasslet inombords reds ut, och man kan få lite klarhet i vad som försiggår.
Jag är en person som lyssnar på texterna när det gäller musik. För det mesta betyder en låt bara något för mig för att texten tilltalat mig på något vis, ibland förstår jag varför, ibland inte. Om någon ber mig lyssna på en låt, så lyssnar jag på vad som sägs, inte bara den musikaliska biten, även om det självklart hänger ihop och måste ha en slags harmoni sinsemellan. Jag vet inte riktigt vad detta hade med saken att göra.
Imperiet - Som eld, det kommer nog alltid att vara min låt, och det har sina anledningar. Det är något magiskt med texten, något i hans röst som ger mig gåshud och sen var det någon en gång som berättade att denna låt hade påmint honom om mig, vilket skär och värmer i hjärtat än idag.
