Kom ge mig allt som du har
Känner liksom ingen inspiration bara. Ingen ork eller lust att göra något, vilket jag saknar något fruktansvärt. Jag är ju hon som alltid är glad och leendes dansar sig fram genom livet. Jag saknar henne.
Är väl någon slags svacka förmodar jag. När det blir såhär grått och trist ute så deppar jag ihop en aning. Det är ganska egendomligt hur mycket väder och vind kan påverka ens humör. Det finns ju såklart annat som ligger bakom, men jag kan iaf konstatera att den gråa hinnan över sverige inte gör saker lättare.
Kan inte himlen bestämma sig för att snöa åtminstone, och se till att en frisk kylan håller i sig så att det knarrar sådär underbart i den lätta snön på marken. Jag vill se en massa gula, röda och orangea julstjärnor som lyser i alla fönster, för vips så är hela andan mycket trevligare då. Det kan få hålla i sig ända tills det är dags för våren, som också den bör justeras och flyttas några månader bakåt, till februari förslagsvis. När den sen är här kan det knoppas för fullt, gärna att det kommer frukter och ätliga bär överallt, och att fjärilarna tittar fram lite tidigare än vanligt. Vårens har verkligen sin charm. Även om det inte är min favorit bland årstider så vet man att det då är långt kvar tills det blir kallt o dött igen. Man får känna på dofter som påminner en om hur ljuv sommaren är, och lågan därinne flammar till liv på nytt. Sommaren sen borde vara hövlig nog att inte låta det regna så fasligt och borde i synnerhet låta åtminstone varannan midsommar vara regnfri. Sen kan den sluta upp med att ta slut så fort, vi älskar den ju! Att hoppa från klippan ner i det svala vattnet för att sedan ligga och torka i solen, att grilla med goda vänner och inte bry sig om att behöva gå inomhus för att det blir för kallt på kvällen. Att rulla runt i det gröna gräset, att åka på festival, att bara inse hur lycklig lottad man är för stunden och känna sig oövervinnlig.
För sen kommer hösten, som visserligen är vacker, men samtidigt sorgsen. Och efteråt går det bara utför, precis som nu. Så snälla, kom lite snö och riktig kyla, så kanske jag kan få bli mig själv igen för en stund.
"Kom ge mig sommar
kom ge mig liv
kom ge mig kärlek och livsmotiv
kom ge mig kroppen
kom ge mig allt som du har
och jag ska stanna kvar.."
Är väl någon slags svacka förmodar jag. När det blir såhär grått och trist ute så deppar jag ihop en aning. Det är ganska egendomligt hur mycket väder och vind kan påverka ens humör. Det finns ju såklart annat som ligger bakom, men jag kan iaf konstatera att den gråa hinnan över sverige inte gör saker lättare.
Kan inte himlen bestämma sig för att snöa åtminstone, och se till att en frisk kylan håller i sig så att det knarrar sådär underbart i den lätta snön på marken. Jag vill se en massa gula, röda och orangea julstjärnor som lyser i alla fönster, för vips så är hela andan mycket trevligare då. Det kan få hålla i sig ända tills det är dags för våren, som också den bör justeras och flyttas några månader bakåt, till februari förslagsvis. När den sen är här kan det knoppas för fullt, gärna att det kommer frukter och ätliga bär överallt, och att fjärilarna tittar fram lite tidigare än vanligt. Vårens har verkligen sin charm. Även om det inte är min favorit bland årstider så vet man att det då är långt kvar tills det blir kallt o dött igen. Man får känna på dofter som påminner en om hur ljuv sommaren är, och lågan därinne flammar till liv på nytt. Sommaren sen borde vara hövlig nog att inte låta det regna så fasligt och borde i synnerhet låta åtminstone varannan midsommar vara regnfri. Sen kan den sluta upp med att ta slut så fort, vi älskar den ju! Att hoppa från klippan ner i det svala vattnet för att sedan ligga och torka i solen, att grilla med goda vänner och inte bry sig om att behöva gå inomhus för att det blir för kallt på kvällen. Att rulla runt i det gröna gräset, att åka på festival, att bara inse hur lycklig lottad man är för stunden och känna sig oövervinnlig.
För sen kommer hösten, som visserligen är vacker, men samtidigt sorgsen. Och efteråt går det bara utför, precis som nu. Så snälla, kom lite snö och riktig kyla, så kanske jag kan få bli mig själv igen för en stund.
"Kom ge mig sommar
kom ge mig liv
kom ge mig kärlek och livsmotiv
kom ge mig kroppen
kom ge mig allt som du har
och jag ska stanna kvar.."
Kommentarer
Trackback
