Försvinn bara, tack.

Olika omständigheter har tillsammans skapat en klump som befinner sig inuti min mage.

Att få tag i lägenhet visade sig inte vara det allra lättaste. Bara tanken av att behöva pendla mellan Stockholm och Nyköping gör mig illamående. Jag vill definitivt leva och bo där, så att jag kan fokusera ordentligt på utbildningen. Komma bort lite helt enkelt, se saker ur ett annorlunda perspektiv.

Sen är det lika bra att jag lämnar Tyresö ett tag. Jag tycker verkligen inte om att inte tycka om någon, men just nu ogillar jag någon så starkt att jag nästan spricker. Det bör inte vara så, personen har egentligen inte gjort något för att förtjäna det, bara inkräktat i mitt liv. Det kliar i fingrarna, gnisslar om tänderna och kokar inom mig. Jag vill sparka, slita, spotta och svära, men istället ligger jag här och tänker. Kommer inte direkt nånvart, eftersom jag kräver svar som jag inte kan ge mig själv, utan att vrida på sanningen till min egen fördel.


Så, jag är en mordisk och snart hemlös flicka på 22 år, med en mycket förvirrad och aktiv hjärna. Vem vill ha?  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0