Så känns det.



Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
nu kan det vara försent att säga som det är..

Jag vill ha en sista chans, så jag säger rakt ut:
jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut





Det spelar ingen jävla roll vad eller hur ofta man säger något om man inte handlar därefter.

Just nu stärks jag av vad som sägs men slås ner i backen av vad som faktiskt sker.. undrar om jag förlitar mig på något som aldrig kommer att hålla i längden, hur mycket jag än vill. Det är svårt att själv kämpa för två.
Jag kan inte skilja på något längre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0