Hejdå Hasse!

Gör min första praktik nu, på Ladies Night i Stockholm. Har precis firat av självaste Hasse Wallman som ska gå i pension.

Skönt att vara tillbaka på hemmaplan några veckor. Har saknat Stockholm på många sätt. Skönt att kunna åka kommunalt efter klockan 22 och kul att hinna träffa vänner och familjen som man saknat så mycket. 

Ska börja bege mig från kontoret nu, vandra hela vägen till skanstull i snöstormen. 



Är det alltid så att man måste kämpa hela tiden, jämt och ständigt? 
Ska man inte nångång bara få luta huvudet tillbaka och njuta av att det man kämpat hårt för sköter sig själv?

Varken datorn, jag eller mitt mandarinskal kan svara på det, finns egentligen bara en person som kan stilla mitt sinne, men den personen vet knappt själv vad som händer. Det återstår att se, så jag bara hoppas så länge. Så länge jag bara orkar kämpar jag vidare. Något gott sker alltid tillslut. 




 

Kommentarer
Postat av: Stoffe

Det är bara kämpa på, tillslut vänder vinden och blåser rätt i seglena! Då är det bra luta sig tillbaka å njuta av livet iställte... :)

2010-02-09 @ 16:12:40
URL: http://stoffs.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0