Den mest plågsamma smärtan är att göra illa någon annan

Jag mår konstigt.
Väldigt bra och väldigt dåligt på samma gång.

Hur bra vissa saker än är så återstår fortfarande det faktum att jag förlorar någon. Det är med sorg i hjärtat detta händer. Men det finns lite hopp också i allt elände. Hopp om att både han och jag kommer att må bra tillslut. Ibland krävs det att tuffa och jobbiga beslut måste tas för att det ska kunna leda till något bättre. Jag tror på honom, det har jag alltid gjort och jag vet att det kommer att bli bra.

Jag hoppas jag bara förlorar den del som jag faktiskt släpper taget om, jag vill inte förlora det andra också, det som alla andra får del av. Jag hoppas det bara är en tidsfråga tills vi ses igen. Tills dess underhåller jag mig med annat, något fint och sant och som känns rätt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0