När lite blir mycket och tvärtom
Det svider i mina ögon och jag har huvudvärk.
Jag försöker minnas låten som spelades för mig i fredags för första gången. Jag kände mig riktigt träffad och var tvungen att anstränga mig för att behärska mig och behålla lugnet. Jag vet inte varför jag försöker dölja, eller åtminstone förminska, mina känslor i vissa sammanhang. Dessutom i fel sorts sammanhang, då jag egentligen inte vill något hellre än att visa precis vad jag känner.
Man ska inte alltid visa exakt vad man känner när man känner det, men när det inte skadar någon, utan med största sannolikhet enbart kommer att glädja någon så borde ju inget annat vara acceptabelt.
Under nästan alla år har jag varit sedd som en glad och positiv person av människor i min omgivning. Jag väljer att se livet från den ljusa sidan så ofta jag kan, jag har lätt för att ge människor komplimanger, jag har nära till skratt och jag tycker om att lyssna på andra människor och vara tillhjälp när jag kan. En social och trevlig tjej helt enkelt.
Det enda negativa med det här sättet att vara är just att man alltid förväntas att vara på det här viset, hela tiden. Blir Sofie ledsen, irriterad eller arg så är det förmodligen något väldigt hemsk eller ledsamt som har inträffat. Det är inte riktigt tillåtet att bara få vara lite sur för någon liten skitsak.
Nu är det ju självklart, och som tur är, långt ifrån alla som ser det såhär. Lustigt nog är det just de personer som faktiskt ofta själva irriterar sig över saker, gnäller mycket och sällan är glad för sin egen eller någon annans skull som gör det. Att en irriterad person säger till mig att jag inte bör vara irriterad över en småsak är ganska... ja, irriterande. För jag är också arg, sur, grinig och rent ut sagt jävligt irriterad ibland. Inte ofta, men ibland. Jag vet att jag skulle kunna vara sur en väääldigt lång tid framöver utan att det skulle väga tyngre än min tid som positiv. Men jag väljer att vara glad och framför allt så väljer jag vilka människor jag vill ha i min närhet. Jag väljer dom som jag kan känna mig trygg tillsammans med och dom som ser mig som en person med både bra och dåliga sidor och dagar. Jag väljer att släppa in människor med positiv energi, människor som både vill ge och kan ta.
Det här inlägget blev inte alls som jag hade tänkt mig. Det enda jag egentligen ville säga är att en fantastisk människa spelade en fantastisk låt för mig för några dagar sen, en låt som jag inte minns ordagrant men aldrig någonsin kommer att glömma. Det var en upplevelse utöver det vanliga som berörde mig oerhört mycket, men jag var dessvärre för feg för att visa hur mycket.
