Jag tänker nog för mycket
Jag har alltid tyckt att jag har en viss förmåga att kunna läsa av människor i min närhet. Just nu har jag lite problem när det gäller just detta. Det känns som om du förvirrar mig lite med flit, eller så är det kanske raka motsatsen. Att du bara är helt öppen och hur lätt som helst för mig att läsa av och tyda och att det är just denna öppenhet som förvirrar.
Jag är rädd att jag ger mig in i något slags spel. Det känns som att denna period är över för min del. Visst vill jag ha utmaningar, spontanitet och passion, men inga spel.
Om jag var ett spel skulle jag nog vara ett Yatzy, av flera anledningar.
Jag är inte, och har aldrig varit, någon riktig tävlingsmänniska. Klart jag gillar att vinna, men lika mycket som jag tycker om att vinna ogillar jag att se någon annan förlora. Jag förlitar mig istället på att saker och ting händer av en anledning och det är detta som tar oss framåt. Det jag gör är att aldrig sluta hoppas och fortsätta att tro på bra saker. Lite som när man kastar tärningarna i Yatzy, man vet inte vad resultatet kommer att bli, men det blir ju definitivt inte sämre av att hoppas på att det ska bli så bra som möjligt.
Jag kan inte riktigt säga att jag tror på ödet, eftersom ödet ändå bygger på en tro om att allt är förbestämt. Jag tror att ditt liv bestäms av inre och yttre orsaker, såsom alla omständigheter och människor du träffar på och den medfödda andliga och kroppsliga naturen. Jag tror att mitt liv styrs till stor del av mina handlingar och min vilja.
Mest av allt så tror jag på kärleken och dess kraft.
Jag är övertygad om att kärlek är anledningen till att vi existerar.
