Det där dåliga samvetet

Jag har legat så gott som död på soffan i tre dagar nu. Det känns inte alls bra. Jag hatar att vara sjuk och känna mig helt handlingsförlamad samtidigt som samvetet ständigt pickar på mig och påminner om hur mycket som måste göras och hur mycket hårdare alla andra måste jobba nu när jag är borta.

Nu på fredag sätter Ladies Night-turnén igång vilket är starten på en rolig och väldigt intensiv två-månadersperiod full av arbete. Sedan första augusti jobbar jag som PR-assistent på Moore To Be, och där kommer jag att jobba mån-ons för att sedan åka iväg med Ladies Nights turnébuss och jobba som wardrobeansvarig + sminkös tors-sön.

Det är med andra ord mycket som händer nu. Jag älskar att ha mycket att göra, men måste hela tiden jobba med att inte stressa ihjäl mig och jag har mina små knep för det. För det första så försöker jag verkligen att skilja på jobb och fritid och anstränger mig för att koppla av och inte tänka på jobb när jag är ledig. Det går sådär. Jag gråter en skvätt då och då för att lätta på trycket, det hjälper alltid mer eller mindre. Sen så skriver jag. Visserligen alldeles för sällan, men det hjälper alltid. Det kan vara alltifrån att-göra-liston på jobbet, till en dikt till någon som fyller år eller bara blaha blahej för mig själv. Idag blev det ett inlägg här. Inte särskilt intressant för någon att läsa, men väldigt nyttigt för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0