Det återstår att se
Nu var allt igång igen.
Efter en skön sommar med mycket jobb och tre härliga veckors semester så har skolan satt igång med full fart. Imorgon är det retorik som på schemat och vi ska hålla tal inför klassen samtidigt som vi filmas. En utmaning vill jag lova. Bortsett från det faktum att det alltid känns wierd att se sig själv på film så ska det bli mer spännande än vanligt. Jag har ju kämpat med min vikt på Itrim sen början av maj och faktiskt gått ner hela 16,4 kg hittills. Är inte riktigt van att se mitt nya jag på kort eller i spegeln ännu, så att se mig själv på film imorgon ska bli intressant.
Pluggar nu andra året på KY Musik & Eventarrangörsutbilningen i Nyköping och denna höst är särskilt speciell. Vi är 8 stycken från klassen som ska vara i skolan som vanligt måndag-torsdag varje vecka, för att sedan bege oss på Ladies Nights turné torsdag-söndag. Detta ska pågå i 10 veckor vilket kommer vara oerhört intensivt. Jag är rentutsagt rädd för att inte orka med. Jag intalar mig själv att jag är ung, ambitiös och i bättre form än på väldigt länge och bör klara av denna påfrestning. Det kommer bli svinkul och all erfarenhet jag kommer få kommer att vara ovärdelig. Det jag är mest orolig är att det ska drabba skolgången. Att slita häcken av sig dygnet runt på turné, samtidigt som tentorna måste hinnas plugga till och veckodagarna inte får sovas bort i skolbänken..
JAG SKA KLARA DET HÄR, och jag kommer att göra det, men det blir något att bita i.
Som för att avsluta detta lite lätt och mysigt så följer några bilder från sommarens semester i Grekland med mig och min älskade Viktor. Pusshej.
Finns det en tunnelbanevagn som heter Sofie?
Idag begav jag mig till Haninge Centrum efter jobbet på en sko-jakt. Jag försov mig lite imorse och småsprang hela vägen till jobbet, vilket bevisade att mina skor inte längre håller måttet, då jag fick skavsår som bestod av blåsor under fötterna. Jag kom hem 1300 kronor fattigare från shoppingturen, men jag lyckades hitta det jag sökte, och lite till.
Det blev tre par skor. Ett par sandaler som jag inte kunde motstå, särskilt eftersom dom bara kostade 199 kr. Det andra var ett par ännu enklare sandaler som var så sköna så jag var tvungen att köpa dom med. Sen blev det ett par svarta och väldigt luftiga skor som passar lite mer för jobbet eller en promenad.
Jag råkade svänga förbi H&M också, eftersom man nästan måste göra det när man ändå passerar. Där hittade jag svarta shorts som för det första passade och för det andra var på rea. Jag köpte en halvlång, kortärmad skjortblus och två ögonbrynspennor eftersom jag inte kunde välja färg.
Det mest onödiga köpet var även det mest udda. En vit kajavliknande sak med otroligt puffiga och spetsiga axlar och överarmar. Den var ball, fick mig att känna mig som Lady Gaga.
Det var mina inköp det.
Alla vagnar i tunnelbanan har som bekant olika namn. Jag tittar nästan tvångsmässigt på vilket namn som min vagn har innan jag går in och sätter mig i den. Inte för att det spelar någon större roll, jag skulle inte direkt byta vagn om namnet inte passade. Hittills har det aldrig inträffat så jag tror i alla fall inte att jag skulle det. Hur som helst, igår när jag tog mig in till stan så hette vagnen Viktor, vilket jag tyckte var trevligt att uppmärksamma. På vägen hem åkte jag med Pontus, vilket jag log åt inombords när jag åkte hem. Ibland tror jag att det som händer sker av särskilda skäl, eller kanske bara för att jävlas lite.
Sommaren i city
Det är så skönt att vara hemma i Stockholm igen, för hur mycket jag än gillar Nyköping så har jag min familj och mina vänner här hemma.
Allt flyter på bra skulle jag vilja säga. Jag är nu, 5 veckor efter starten på Itrim, hela 10 kilo lättare och känner mig smidigare och piggare än på länge. Halva tiden har gått och jag hoppas verkligen att de sista kilona ska försvinna inom de kommande 5 veckorna. Därefter ska jag sakta men säkert övergå till vanliga mat igen, vilket ska bli en fröjd. Njuta av varenda tugga, det är vad jag ska göra. Sen ska jag dricka lite vin också, det saknar jag.
Jag hoppas sommaren bjuder på mycket festligheter och möjligheter att träffa alla som man saknar hela tiden. Lite av festligheterna kommer jag själv att stå för och anordna, ser särskilt mycket fram emot landetfesten som kommer att äga rum för sjunde året i rad. Jag håller tummarna för bra väder, både för din, min och festens skull.
Nu ska jag nog börja tjata på Viktor så vi kommer hem nångång.
Trevlig helg önskar jag er alla
Det går åt rätt håll
Hade min månadsuppföljning på Itrim idag, har gått ner ytterligare ett och ett halvt kilo på en vecka, så nu har jag gått ner 7,5 kg totalt, vilket betyder att jag har hälften kvar.
Har haft fullt upp nu i två dagar med Johanna och vårat projektarbete. Imorgon är det dags att besöka Systembolaget och Willys för inköp av otroligt mycket alkohol och lite fika och sånt. Ser fram emot det här sista rycket, för sen på torsdag är det dags. Det blir några tuffa dagar nu framför oss, men sen är det en sommar hemma i Stockholm som väntar, så det är bara att bita ihop!
Förresten, ska jobba på Sweden Rock festivalen nästa vecka och är på jakt efter ett tält för utlåning.. någon?
Innan jag går och lägger mig ska jag kila ner i vardagsrummet och hinna kika lite på Avatar med de andra.
Godnatt.
Länge leve Clint Eastwood
Just nu är jag totalt uppfylld av en känsla som jag finner oerhört svår att förklara. Det är en känsla som jag har känt förrut ett fåtal gånger. En känsla som i sin tur innefattar en mängd känslor såsom sorg, empati, lycka, nyfikenhet, förundran och stillhet. Skulle dessa känslor slå sig samman till en enda, så skulle den heta "The Bridges of Madison County", som är filmen jag precis ägnat 135 underbara minuter åt att se.
Den får mig alltid att känna något särskilt som inget annat tidigare har lyckats med. Jag fullkomligt älskar denna film och allt den får mig att känna. Det är näst intill obehagligt hur mycket den påverkar mig.
Så, det jag slutligen vill ha sagt är egentligen att förmedla en rekommendation, se filmen. Har du redan sett den, se den än gång till, och känn.
Godnatt
Fullt upp
På Torsdag är det dags för mitt och Johannas skarpa projekt som vi arbetat med i över en månad att äga rum. Projektet är en hejdundrande examensfest för två klasser i skolan, deras anhöriga och lärare. Det mesta är klart, nu är det bara förberedelserna innan och själva genomförandet vi väntar på. Måndag, tisdag och onsdag är fullspäckade med saker som ska göras innan den stora finalen på torsdag. Det ska handlas mängder med alkohol, skrivas gästlistor, handlas dekoration och massvis med fika, hyras släp, hämtas ljud- och DJutrustning, stämma av läget med alla samarbetspartner, hämtas nycklar osv. Men kul är det, som fan!
Sen, på torsdag när allt är klart kommer jag sova godare än på länge hoppas jag, för dagen efter är det nämligen budgetavstämning som gäller, därefter hem fort och packa inför en hel sommar som ska tillbringas hemma i Stockholm.
Det här ska jag göra bra!
Lättare och lättare
Idag var det vägning och träning och gällde, och gissa vad!? 6 kilo har jag gått ner på 17 dagar. Känns fantastiskt och ett stort kliv i rätt riktning.
Vi lever i vår egen värld
Det var månader sen sist, fy vad dåligt av mig.
MYCKET har givetvis hänt;
Jag har abslutat min praktik på Ladies Night och börjat plugga igen.
Jag har flyttat in i ett kollektiv i en villa i Nyköping.
Viktor har fyllt 22 år.
Jag har varit på påskmiddag.
Jag har fått jobb på Sweden Rockfestivalen i sommar.
Två vänner till mig har blivit föräldrar till Bob som äntligen kommit till världen.
Jag och min käre klasskompis Johanna har tagit på oss ansvaret att vara projektledare för examensfesten i år.
Jag har tagit tag i min hälsa på allvar och börjat på viktminskningsprogrammet hos Itrim, och har gått ner 3 kg på en vecka hittills.
Det känns verkligen fantastiskt att veta att jag har olika saker att se fram emot i hela 8 månader framöver.
I sommar är det sommar, vilket är underbart i sig. Då ska jag jobba på Sweden Rock, på Globen och på fritids. Jag har dessutom ledigt 3 veckor då jag och Viktor sticker iväg utomlands, för första gången bara vi två. Öland ska dessutom besökas en vecka.
I höst sticker jag iväg på turné runtom i landet med Ladies Night.
På julafton bär det av till Thailand med min och Viktors familj eftersom min käre bror och hans Lisa ska gifta sig där.
Just nu är jag bara väldigt glad.
Hejdå Hasse!
Skönt att vara tillbaka på hemmaplan några veckor. Har saknat Stockholm på många sätt. Skönt att kunna åka kommunalt efter klockan 22 och kul att hinna träffa vänner och familjen som man saknat så mycket.
Ska börja bege mig från kontoret nu, vandra hela vägen till skanstull i snöstormen.
Är det alltid så att man måste kämpa hela tiden, jämt och ständigt?
Ska man inte nångång bara få luta huvudet tillbaka och njuta av att det man kämpat hårt för sköter sig själv?
Varken datorn, jag eller mitt mandarinskal kan svara på det, finns egentligen bara en person som kan stilla mitt sinne, men den personen vet knappt själv vad som händer. Det återstår att se, så jag bara hoppas så länge. Så länge jag bara orkar kämpar jag vidare. Något gott sker alltid tillslut.
Mitt 2009
Flyttade till Nyköping och började plugga
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade inga
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Dom ligger fortfarande i magen i väntan på att få komma till världen
4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Nej, som tur är
5. Vilka länder besökte du?
Spanien & Egypten
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
Är dålig på att minnas exakta datum, men många oförglömliga händelser från året minns jag
8. Vad var din största framgång 2009?
Att jag kom in på skolan och fick jobb på globen
9. Största misstaget?
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Inget värt att nämna
11. Bästa köpet?
Laptopen
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Laptopen igen
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Antagningsbeskedet bland annat
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
Detta var året som jag för första gången hörde "Som jag hade dig förrut", men även "Hurtful" och "I gotta feeling"
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Har varit mycket upp-o-ner, men i det stora hela är jag ju oftast glad.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och påmint min familj och mina vänner om hur underbara dom är
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
18. Hur tillbringade du julen?
I mina föräldrars nya lägenhet med Viktor och Johanna, och djuren givetvis.
19. Blev du kär under 2009?
Om det räknas att bli nykär i sin pojkvän så, JA.
20. Favorittidning?
Har nog ingen favorit, gillar tatueringstidningar
21. Favoritprogram på TV?
Idol, haha
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Försöker låta bli att hata människor över huvud taget
23. Bästa boken du läste i år?
Försoning
24. Största musikaliska upptäckten?
oj
25. Något du önskade dig och fick?
biljett till musikalen Hairspray, av Viktor i julklapp
26. Något du önskade dig men inte fick?
miljonvinst på triss
27. Årets bästa film?
Oj igen, har sett mer film än någonsin, kan inte välja en specifik
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Firade med massa vänner, på landet som vanligt
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det finns det alltid, men jag är väldigt nöjd
30. Vad fick dig att må bra?
MYCKET
Så jag hoppas
Fick ett sms i förrgår som jag fortfarande värms av och som visade ljuset i tunneln.
Imorse kom jag till skolan och fick reda på att dagens lektion var inställd, så det var bara att vandra hem igen. Skönt, för jag har en hel del att stå i. Ska packa ner hela lägenhetens innehåll i kartonger inför flytten, ska flyttstäda och plugga inför tentan på fredag.
Ser fram emot helgen. Då ska Johanna och Viktor i klassen firas på Oleary's. Inget inträde och 25 kronor cidern, bättre kan det knappast bli. Men tänk, ändå blir det kanske bättre! Kärleken kanske kommer ner och hälsar på och stillar min längtan. Men jag vill inte hoppas för mycket, det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
Men det vore guld.
Dålig på att vara ensam
Jag gillar inte riktigt att vara ensam, särskilt inte liggandes på en säng i Nyköping i ett rum fullt av packade kartonger. Det är så tyst i världen så jag har spelat musik hela dagen.
Om jag ändå haft glass hemma. Eller en cigg och en flaska vin. Eller helst körkort och bil. Då hade jag gjort något, vad vet jag inte. Kanske åkt hem till höftskadade Johanna, som också är ensam i en lägenhet på andra sidan stan. Bussen går inte, så jag kan inte ta mig någonstans. Det är förskräckligt kallt ute och alla affärer i närheten är givetvis stängda. Jag har inget att sysselsätta mig mer eftersom jag packat ner allt under dagen.
Jag sätter nog på en film till, men kan inte välja vilken. Den jag helst vill se egentligen kommer bara få mig att börja gråta eftersom den är världens sorgligaste.
Vissa kvällar är mindre roliga än andra, ikväll är en sådan.
En tjuv jag tycker om
Melissa Horn ligger mig varmt och hjärtat, men jag tror hon begått ett brott. Jag känner henne inte, har aldrig ens sett henne, men hon har lyckats med något underligt. Hon måste ha krupit in i min hjärna och fått all inspiration därifrån, sen gått hem och tagit fram gitarren och börjat skriva låtar. Låtar som handlar om precis vad jag känner, enda skillnaden är att jag inte kan formulera mig så fantastiskt som hon kan, vilket hon självklart utnyttjar.
"Såna som vi med lyckan mitt i sorgen
Vi ställer frågor och jag är trött på mina svar
Men du finns i mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör"
Ett litet smakprov. Inte det mest djupa och känsloladdade, men jag behöver vara ifred med mina innersta känslor en stund till.
GLOOOOBEN, here I come!
Det är tuffa tider nu, och då är det extra trevligt med uppmuntran och saker som gör en glad. Jag fick precis en sådan kick. Läste precis ett mejl om att jag har fått extrajobb på Globen, helt fantastiskt!
Ikväll lägger vi plugget åt sidan och ägnar oss åt att sällskapa, dansa, lyssna på härlig musik och dricka ööööl! Jag och min sambo Revin ordnar med fest. Själv tar jag nog ett glas vin redan nu för att smälta beskedet och ladda.
Återkommer med mer inlägg sen, vill inte göra världsbästa Josefine besviken ;)
Jag önskar alla en riktigt trevlig helg!
Lunch
Rödlök
fetaost
stekt ägg och zucchini
sallad
kidneybönor
majs och
tonfisk.
fantastisk kombination enligt mig.
<3
If I ever lose my eyes
if my colours all run dry
yes, if I ever lose my eyes
I won't have to cry no more.
Så känns det.
Du springer aldrig ifatt när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
nu kan det vara försent att säga som det är..
Jag vill ha en sista chans, så jag säger rakt ut:
jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut
Det spelar ingen jävla roll vad eller hur ofta man säger något om man inte handlar därefter.
Just nu stärks jag av vad som sägs men slås ner i backen av vad som faktiskt sker.. undrar om jag förlitar mig på något som aldrig kommer att hålla i längden, hur mycket jag än vill. Det är svårt att själv kämpa för två.
Jag kan inte skilja på något längre.
Det är inte lätt när det är svårt
Har ju börjat plugga till Musik & Eventarrangör i Nyköping, och det är en hell of an utbildning vill jag lova. Fullspäckat scheema, otroligt lärorikt och jävligt snabbt tempo. Har aldrig tidigare lärt mig såhär mycket på så kort tid. Fantastiskt, men jobbigt.
Det gäller att ta en period i taget, en vecka förslagsvis, annars bryter man ihop. I slutet på förra veckan brast det helt för mig och tårarna bara rann, mitt i klassrummet. Jag kunde inte förstå hur i helvete jag skulle klara av den här tiden innan jul!? Nu några dagar senare har jag hunnit samla mig och det känns en aning bättre. Tänker jag efter ordentligt så vet jag ju att jag ville ta mig någonstans i livet, och nu är jag på riktigt god väg. Även om tanken om att gå tillbaka till sitt gamla jobb ibland lockar när allt är som mest kaotiskt och stressigt så skulle det aldrig falla mig in. Skulle bara vara av ren feg- och lathet.
Känns fantastiskt att vara på väg någonstans, att ha tagit kontroll över livet och inte bara vänta på att spännande saker ska kastas i ansiktet på en. Även om vägen in i framtiden är väldigt luddig och krokig för min del i dagsläget, så finns den ändå där. Det gäller bara att röja undan hindrena och kämpa framåt.
Mycket som har hänt och som händer i mitt liv just nu, känslor som far åt alla håll och nya upptäckter som görs dagligen. Blir emellanåt osäker på vem jag är och jag har svårt att tackla allt som sker, men jag gör mitt bästa och ställer mig upp när jag blir omkullknuffad.
På torsdagar är det tydligen full rulle i Borås.
Sen den där sociala biten också. Jag lider av en larvig åkomma där jag inbillar mig att jag glöms bort så fort jag inte är med. Allt flyter på ändå, med eller utan mig. Jag vill vara en viktig del i det jag gör, någon som saknas när man är borta. Jag vill gilla alla och vara omtyckt tillbaka, sån är jag. Ibland blir det givetvis inte så, men det är ändå det jag strävar efter.
På lördag är det inflyttningsfest hos mig och min rumskamrat här i Nyköping, ska bli ruggigt kul. Även om långt ifrån alla jag hade velat ha här faktiskt kommer så är det ändå några som tagit sig i kragen o trillar in. Blir ett härligt gäng av blandade människor i alla åldrar, ser grymt mycket fram emot det.
För övrigt så blev det en långhelg hemma i Stockholm förra veckan. Kul att träffa alla man saknar dagligen. Bodde hos mor och far några nätter också, dom begav sig nämligen till New York. Cecilia och Inmgar fyllde år och det firades med dunder och brak. En kräftskiva hann jag dessutom med, dock blev det inge kräftätande för min del eftersom vi blev så sena. Men mys som fan var det. Snackade massa konstigheter kring matte o sånt jag inte begriper mig på särskilt mycket. Egentligen är jag rätt ointresserad, men i stundens hetta var det det enda jag kunde fokusera på.
Imorn kommer storfrämmande, så nu är det dags att sova.
Dröm söta drömmar så ses vi på andra sidan.
En tisdagskväll i min ensamhet
Just nu är jag en aning sjuk och det gör ju inte saken bättre att alla runtomkring jämt och ständigt tjatar om svininfluensan. Det gör mig inte friskare direkt. Om jag själv skulle anse att något verkligen inte stämmer så besöker jag doktorn. Så.
För övrigt är saker och ting bra. Lite snurriga bara.
Jag försöker komma fram till vart jag skulle vilja praktisera till våren, alla andra börjar se klarhet i frågan, så det är väl dags att bestämma sig snart. Mycket svårt, särskilt då jag inte ännu riktigt känner till utbudet av olika arbetsplatser. Men det ordnar sig, jag har ju viljan och motivationen där, så jag tvivlar inte på att jag kommer hamna någonstans där jag hör hemma och passa in, vägen dit är lite guppig bara.
Good night sweetheart, well I'ts time to go..
